ULLA VIOTTI – KONSTHANTVERKET SOM FÖRVANDLADES TILL ARKITEKTUR
Ulla Viotti startade sin väg som konstnär med verkstäder i Karlskoga och Örebro/Wadköping i slutet av femtiotalet och början av sextiotalet efter utbildningen på Konstfackskolan i Stockholm. Hon tillhörde där den generation som successivt bröt upp från det traditionella konsthantverket, som handlade om att skapa funktionella former i det keramiska materialet, och istället gick en väg mot friare former, ofta i offentliga miljöer. Hertha Hillfon och Anders Liljefors är andra konstnärer samtida med Ulla Viotti, som också har gjort denna resa, och på ett nyskapande sätt breddat och fördjupat användandet av leran som material.
Den avgörande förändringen för Ulla Viotti kom när hon i mitten av sextiotalet fick sina första internationella kontaktytor, både bland likasinnade kollegor och miljöer. På ett internationellt symposium i Israel 1966 och ett besök i klippstaden Petra i Jordanien året efter upptäckte hon lerans möjligheter som ett material att skapa monumentala och expressiva ytor med. Efter detta blev den keramiska formen något som hon fogade samman till stora väggar, fontäner och skulpturala former. Hon blev också en av de konstnärer i Sverige som allra mest deltog i symposier över hela världen och på detta sätt fick kontakt med kulturer där leran varit det viktigaste byggmaterialet, både för konstverk och arkitektur.
Det känns på något sätt logiskt att Ulla Viotti också i Sverige söker sig till det landskap som allra mest förknippas med lera, Skåne. I mitten av sjuttiotalet flyttar hon till en ombyggd bondgård i Glivarp och kan i stor skala börja bygga sina allt mer monumentala former. Hon hade under dessa år på de olika symposierna också kommit i kontakt med Östersjöländernas tegelarkitektur och blir allt mer intresserad av detta material. Hon fascineras både av teglets färger och ytor och inser också hur man kan bygga mer arkitektoniska objekt med detta material. Hon får kontakt med ett tegelbruk i Danmark, Hans A. Petersens Tegelvaerk i Egernsund, som kan i gammal tradition kolbränna tegel och därigenom också ge det den nyansrikedom som ger formerna deras speciella levande ytor. Ulla Viotti samarbetar fortfarande nära med detta tegelbruk och de monumentalverk hon gör har sin naturliga bas i det material som Petersens Tegelvaerk framställer.
Numera bor Ulla Viotti i Brantevik söder om Simrishamn, i ett nytt bostadsområde som heter Äppellunden. Hennes tegelskulpturer har under åren fått en allt mer arkitektonisk karaktär, de kan utvecklas till långa väggar eller till tornartade former, och hela tiden markerar de sina rotsystem i historiska formvärldar men också i den minimalistiska skulpturtraditionen. De har också ofta en symbolisk laddning, tegelformerna blir ibland till böcker som döljer historiska hemligheter, till berättelser om händelser som kan anas men aldrig uppenbaras.
Det som gör Ulla Viottis konstnärliga väg så speciell och fantastisk är hennes känsla för leran som material men också för dess roll i historien. Hon för i sina skulpturer en dialog med de gamla miljöerna och minnena, men känner också att hon är en del av den och därför vill lägga till sin egen tid. Hennes verk hjälper oss att föra samman våra egna liv med de som en gång levdes.
Beate Sydhoff
- Ulla på svenskakonstnarer.se
svenskakonstnarer.se (nytt fönster)